När konsumtionen blir känslomässig

– hur jag försöker hantera min svaghet för fina papper.

Vi har nog alla något vi har svårt att motstå. För vissa är det kläder, för andra teknikprylar, inredning eller köksgrejer. För mig är det fina papper och pennor.

Jag älskar att gå in i butiker som säljer vackra skrivböcker, brevpapper och akvarellpapper. Om jag passerar en butik som Panduro Hobby, måste jag nästan alltid gå in och titta – bara en liten stund. Och alldeles för ofta slutar det med att jag kommer ut med något nytt i handen. Något jag verkligen vill ha, något som får mitt hjärta att slå lite snabbare.

Men här är det märkliga: Jag använder dem inte i samma takt som jag köper dem.

När man älskar något så mycket att man nästan inte kan använda det

I början av året lade jag en beställning på nätet och fick hem en hel hög med underbara papper. Jag var så nöjd när jag packade upp dem, bläddrade bland dem, kände på dem. Jag har en plan för dem – men ändå ligger de flesta kvar i sin förpackning. Jag vill använda dem, men samtidigt vill jag spara dem, njuta av dem och ha dem kvar.

Och när jag tänker efter är det samma sak med pappren jag köpte gången innan. Mer än hälften ligger fortfarande oanvända.

Det kan låta märkligt för någon som inte förstår kärleken till papper, men jag vet att jag inte är ensam om den här känslan. Andra kanske har samma svaghet för kläder, tekniska prylar eller inredning – saker som egentligen redan finns hemma i överflöd men som ändå lockar oss att köpa mer.

Ekonomin tvingade mig att dra ner – och det var nyttigt

Under de senaste två åren har ekonomin varit tuffare, och jag har tvingats dra ner på min konsumtion av papper och andra ”onödiga” saker. Och vet du vad? Jag har klarat mig bra. Det har varit en nyttig insikt – att även om jag älskar mina papper, så överlever jag utan att köpa nya hela tiden.

Det har fått mig att fundera över vad jag egentligen behöver och vad som bara är ett inrotat beteende.

Att sätta upp regler – och faktiskt hålla dem

Jag har insett att jag behöver regler för mig själv. Och för att de ska fungera måste de vara snälla. Om jag sätter upp regler som är för strikta kommer jag bara att bryta dem och känna mig misslyckad.

Så jag har börjat med något enkelt:

✔ Jag får inte köpa nya papper förrän jag använt X antal av mina gamla.

✔ För kläder gäller regeln: två ut, en in.

Klädregeln funkar ganska bra för mig. Papper är svårare – men jag försöker.

Varför det här är viktigt för mig

Det handlar inte om att förbjuda mig själv från att köpa saker jag tycker om. Det handlar om att lära mig att uppskatta det jag redan har och att inte köpa på impuls bara för att det känns bra i stunden.

Det handlar också om att inse att konsumtion ofta är kopplat till känslor. Vi köper inte bara för att vi behöver något – vi köper för att vi vill känna något.

Jag har en bit kvar innan jag är där jag vill vara, men jag känner att jag är på rätt väg.

Har du någon liknande svaghet? Finns det något du har svårt att låta bli att köpa, trots att du egentligen inte behöver det? Och har du hittat något sätt att hantera det?